Det går som en dans
När man pratar om att något går som en dans så menar man ju att det går lätt. Att det liksom bara flyter på. Det är i alla fall så jag har uppfattat det. Jag tycker mycket om att dansa. När jag skulle välja till gymnasiet så hade jag mina funderingar. Det finns ju så många olika program att välja mellan. Till slut bestämde jag mig för att söka till estetiska programmet med dans som inriktning. Jag kom in där och det blev tre år som jag aldrig kommer att glömma eller ångra. Givetvis var det mycket tid som gick till dom vanliga teoretiska ämnena och det var alltid själv dansen man längtade efter. Skolåren på gymnasiet gick i vilket fall som helst som en dans…
Jag började med dans redan när jag var 6 år. Det var nån sorts dans för barn jag gick på. Jag tyckte att det var jättekul och fortsatte därför med olika slags danser genom hela min skoltid på grundskolan. Jag tycker att i stort sett all dans är rolig. När man tänker efter är det ju helt fantastiskt att det finns så många olika danser. I alla länder runt om i världen dansas det ju inhemska danser som man inte har en aning om. Det kan man ju se när man är ute och reser bland annat. Den här dans kommer att handla om sånt som är roligt i livet. Eftersom dans ligger högst upp på den listan hos mig, så blir det väldigt mycket dansprat i bloggen.
Jag är med i en grupp dansare som brukar underhålla folk ibland. Ibland blir vi inbokade på fester av olika slag. Det är verkligen hur kul som helst att dansa inför publik. Det gäller förstås att hålla koll på alla delar i kroppen så att allt blir perfekt. När man dansar med en grupp så gäller det ju verkligen att man är samspelta som bara den. Varje rörelse måste sitta rätt och ske exakt rätt sekund. Annars ser det ju inte alls bra ut. Att kolla på en dansgrupp som inte alls är synkad är rent ut sagt fruktansvärt tycker jag. Jag känner att jag bara vill gå därifrån när jag ser något sånt. Jag blir helt enkelt generad.